Ja, jag var ju i Rom förra helgen förutom att vi missade vårt flyg och att vårt bagage blev ett dygn försenat så var det mycket trevligt, bodde i en svit med jacuzzi ;) (födelsedagspresent) här är några av bilderna...!
Colosseum, 30 grader varmt och 1 miljard turister i kön men vi låtsades ha förbokat och smet förbi hihi
Colosseum från insidan!
LL Cool J var där med sina biffiga livvakter tog självklart en bild med honom också men den får ni inte se ;) Jag och Porschen ;)
-20 grader ute så det passar ju lämpligt att slänga in bilderna från Thailandsresan så man får lite mer ångest över att man bor i den här frysboxen...
Efter ett dygn i Bangkok flög vi till Krabi/AoNang.
I Ao Nang är det turister överallt...
och apor
och fler apor
en dum monstermanet var det också i vattnet som brände mig när jag fotade.
Solnedgång, AoNang...
Vi åkte till Koh Lanta ett par dagar
Längst ner på ön...
finns nationalparken...
och apor.
SolnedgångKoh Lanta, helt okej ö - även om den var trevligare för fem år sen. Vi åkte vidare nedåt landet efter några dagar.
Efter ca 5 h i en Speed boat var vi framme i Koh Lipe "paradiset" enligt många. Ehrm. Nej. Dyrt? Ja.Turistigt? Ja. Servicekänsla? Nej nej. Vackra stränder? Nja.
Åkte ut och snorklade en dag i kristallklart grönt vatten (såg en lejonfisk!). Stannade till på en ö med stenhögar som sägs vara vaktad av en ande, och tar man en sten därifrån så drabbas man av en fruktansvärd förbannelse. Tog med två.
Djurlivet på Lipe utgjordes främst av hundar, kackerlackor och stora spindlar.
Vi åkte till en annan BILLIG ö med TREVLIG personal och ÖDE, FINA stränder istället.
Hundarna och aporna var dödsfiender.
Eremitkräfta...hann med en djungeltur i högklackat också samma dag. Efter en timme i 30+ kom vi till slut fram till slutmålet- "Det magnifika vattenfallet" som visade sig vara en uttorkad bäck.
Solnedgången från vår balkong...
Efter ett par dagar tog vi en båt till nästa ö, jättefint och folktomt även här! En dag hyrde vi cyklar, (uppförsbackar är aldrig roliga men i 30+ är de outhärdligt jobbiga)...
En fin strand som vi stannde till på och fotade lite...
Okej.
Apa som letar mat...
Vaknade av att något kröp på mig...tände ficklampan och fick se den här sötnosen på axeln. Innanför myggnätet med oss i sängen fanns även en kackerlacka och x antal myggor.
En söt liten Gecko.
Utsiktspunkt!
Paddlade kajak in i en 250 meter djup grotta, fladdermöss överallt...
Solnedgång igen (!)
Efter några dagar var det dags att åka till Koh Tao och möta de andra, bodde jättefint med en "privat" strand.
Om dagarna åkte vi moppe till avlägsna stränder där vi solade och badade...
På kvällarna fotade vi solnedgångar...
...drack billig Singha eller Chang vid stranden...
och tittade på eldshower...
Åkte vidare till Koh Phangan, vårt hotell...
Groda (padda?).
Stranden...
Dagen innan Full Moon Partyt...en dag efter festen var det dags att röra på sig mot Koh Samui och flygplatsen.
Stranden vid piren på Koh Samui...
Åskmoln från flygfönstret...
Hann med en del shopping och ett litet möte i Bangkok innan det var dags att åka hem...
Här kommer några bilder från Full Moon partyt på Koh Phangan. Festen som är på Haad Rin beach en gång i månaden brukar ha mellan 10 000- 30 000 besökare. Fotade bara på förfesten ett par dagar innan eftersom jag inte ville bli av med kameran på den "riktiga" festen. Jag tappade ju t.o.m. bort mig själv bland allt folk.
Kvalitén är inte den bästa eftersom det egentligen var för mörkt för att fota utan stativ...
"The origina full moon party 2010"
Längan med stånd där man kan köpa buckets (för er som inte vet - buckets= leksakshinkar innehållandes exempelvis Thairom och cola + massa sugrör så fler kan dela).
2 av ca 500(?) Buckets-försäljare...
Tom Cruise badboy...
Eldshow.
Mer eldshow
Här kan man få en "tatuering" som bara syns i UV-ljus. Dessvärre fanns det inget UV-ljus på hela stranden förutom just där de målade haha...
Här kunde man hoppa genom brinnande eldringar...
Hoppa så får du en Singha...
Eldhopprep...
Någon som det gick mindra bra för...
I baren utan räcken högt ovanför klipporna kan man köpa Mushroom shakes. Kanske inte världens bästa idé...
Tillbaka i kylan med nya tag. Det har hunnits med en hel del resande och fotande :). Tittade in på Full moon partyt på Koh Phangan också - helt stört mkt folk, jag tappade bort alla de andra förstås, men jag behövde ju aldrig gå omkring ensam och leta speciellt långa stunder ;)
På gånggatan i Pattaya så fanns det ett flertal personer som gick runt med spökdjur, som de tyckte att turisterna skulle fotograferas med, självklart mot betalning. De små ET-djuren greppade tag i fingrarna och höll sig krampaktigt fast, och skrek "rädda mig" på spökspråk, samtidigt som de blinkade gulligt med sina ögon som långsamt förstörs av alla blixtar från turistkamerorna. Tydligen är det inte heller ovanligt att de blir så deprimerade och stressade av att vara i fångenskap att de tar livet av sig genom att dunka huvudet i buren de hålls fångna i. Usch. Ytterligare en anledning att inte åka till Pattaya.
Yes, jag har landat hemma i mörkret igen. Humöret är nere i skosulorna och jag är utfattig. De senaste 3,5 veckorna har det hänt mer än under 1 år här hemma. Det finns så mycket som jag skulle kunna berätta men det finns ingen ork. Här kommer istället några av mina bilder från äventyret. Håll till Godo!
På väg mot Pattaya åkte vi förbi några av Bangkoks taxibilar parkerade vid flygplatsen...
Pattaya - en typisk bild som beskriver den stan ganska bra...
Och här är det de kallar stranden...
Skorpioner var det enda som serverades...
Och om man ville kunde man hyra rum/timme.
Pattaya är något finare på längre håll...
Vi åkte vidare mot Koh Chang istället...(Elefantön)
Här fanns bland annat ett vattenfall och klippor man kunde hoppa ifrån om man nu ville det...
Vid en strand träffade vi på en pappa med sin son, mamman hade hittat sig en farang och lämnat dem i sticket...
Vill ha!
Fotosession.
Efter några dagar bytte vi ö- och hotell...
Utsikt från frukostbordet...
Någon som visste hur man tog det lugnt...
Vi bytte hotell igen, här stötte jag på en riktigt tjurig typ som betade i hotellträdgården. Jag blixtrade honom försynt i ögonen, han fick spel och jagade mig fram till bungalowtrappen. Där slutade vår romans.
Den obligatoriska solnedgångsbilden...
...och en till...
Dags att byta ö igen...till en som var ännu mer öde än föregående...
Vi hade en bungalow med egen jacuzzi på terrassen (VILL TILLBAKA, GENAST!) Alla hade det dock inte lika bra - på vägen låg en döende hund som viftade på svansen...
Krabbor rådde det ingen brist på...
Och inte heller dessa små godisar som man förstås bör undvika att kliva på...
Det hanns med lite fotande i min leopardbikini också...
Innan det var dags att ta sig tillbaka mot BKK med mellanlandning Pattaya...
I Bangkok åkte vi upp i State Tower, där vi åt och kollade in utsikten...
Kvällen därefter vart det party på Bed supperclub och sen vidare till Bossy. Kom hem till hotellet kring 7-8 på morgonen...Lagom pigg inför flygresan hem ;)
Anlände Bangkok i fredags efter en alldeles för lång flygtur. Sedan dess har vi shoppat typ tre kilo smink, skor och kläder till i det närmaste olagligt låga priser, beundrat utsikten från State Tower och kollat in nattmarknaden bl.a. Vad som är lite tråkigt är att merparten av alla uteställen i Bangkok vart stängda de senaste 2 dagarna eftersom inga barer fått servera alkohol under "prime election". Hur som helst nu sitter vi i en buss på väg till Koh chang via Pattaya och eftersom jag har så otroligt tråkigt då de utlovade 2 timmarsresan redan blivit en 3 timmars så tog jag mig tid att blogga lite från den bärbara. Dessvärre kan jag bara ladda upp bilder från min lilla kamera...
Idag har årets vinterresa bokats. Är man inte flygrädd så blir man det garanterat efter ett besök på den här sidan. Som tur är så finns det hjälp att få, nedanstående tips kommer från LFV som ger råd till personer som är flygrädda:
1 Försök att erinra dig när flygrädslan började. Har du upplevt något som har startat rädslan? Känner du dig instängd eller att du inte har kontroll? Ingen är född flygrädd och kan du ta reda på hur det började blir det lättare att bearbeta rädslan. Det kan också vara så att det vid den tid då flygrädslan uppstod fanns andra stressfaktorer med i bilden som du nu omedvetet förknippar med flygning.
2 Ta reda på så mycket du kan om flyg och om vad händer under en flygning, så slipper du misstänka att något är fel när till exempel startmotorerna slås av. Sök särskilt information kring det du är mest rädd för.
3 Försök acceptera att flygning är säkert. En omständighet som underlättar när du ska jobba med din flygrädsla är trots allt att flygning är det säkraste sättet att färdas
4 Åk ut till en flygplats och vänj dig vid miljön, titta på flygplan som startar och landar. Ta gärna en fika i lugn och ro utan "stressen" att behöva flyga.
5 Kontakta flygbolaget som du ska resa med. Ring och berätta att du är flygrädd. Om du känner sig tryggare på ett visst ställe i flygplanet - exempelvis längst fram - be om att få sitta där både på ut- och hemresa.
Dagen före
6 Lägg dig tidigt kvällen innan. Du mår bättre om du är utvilad. Undvik alkohol.
Samma dag, före flygningen
7 Tänk på att äta ordentligt före flygningen. Om du är nervös är det lätt att hoppa över frukosten, men om du inte har ätit är risken för att må illa större.
8 Ta på dig lösa och bekväma kläder så att du kan sitta bekvämt under flygningen.
9 Kom i god tid till flygplatsen. Under flygningen 10 Presentera dig när du går ombord och tala om att du tycker att det är skrämmande att flyga. Kabinpersonalen är vana vid att hjälpa personer med flygrädsla. De kan hjälpa dig, förklara saker och ting för dig och titta till dig vilket ökar din trygghet ombord.
11 Drick mycket vatten under flygningen. Undvik alkohol. Om du försöker bedöva rädslan med alkohol kan också känslan av att inte ha kontroll över din egen kropp förstärkas. Dessutom leder det till att du aldrig bearbetar rädslan utan bibehåller den och kanske förstärker den inför nästa gång du ska flyga.
12 Kom ihåg att du inte är ensam om att vara flygrädd. Dölj inte att du är rädd. Tveka inte inför att fråga kabinpersonalen om något oroar dig under flygningen.
13 Andas lugnt, försök slappna av. Undvik att hålla krampaktigt i armstödet. Om du är mycket flygrädd finns det olika avslappningsövningar du kan göra inför resan, där du steg för steg går igenom flygresan.
14 Rör på dig under resan. Res dig och sträck på dig eller gå några steg när fasten seatbelts-skylten släcks. 15 Gå gärna en kurs för flygrädda eller ta kontakt med en psykoterapeut som erbjuder behandling mot flygfobi.
Idag har jag mailat ett gäng hunkar, detta var alltså i jobbsammanhang och mailen var mycket strikt seriösa och professionellt utformade. Som svar får man: "Vi kanske kan ta en fika någon gång när jag är i Sverige" "Sexiga bilder, har du fler?" och "Är du singel, jag vill kyssa dina läppar".
Självklart är detta fransmän det handlar om. Precis bokat en biljett till Paris imorgon, nu blir det åka av!
Här är lite bilder från Paris sen senast jag var där.
We pay you 300. No no no 500. No 300. Okay. Get in the car! Quick quick quick before police comes, you too many. När alla 5 personer tagit plats i den lilla taxin låser han alla dörrarna och drar iväg med en rivstart. Den obligatoriska identifieringsskylten med namn och nummer är borttagen. Han sätter på någon gammal discodänga med refrängen "One way ticket" på repeat och ger ifrån sig små vrål med jämna mellanrum. Fönstren är fyllda med fingeravtryck. Han flinar mot oss i baksätet med sin enda tand och upplyser om att han är med i thailändska maffian. Han tar fram ett järnrör halvt inlindat i en papperspåse som han börjar dunka med i taket. Färden går i minst 110 och i hans värld finns inga rödljus. Jag finner hela situationen otroligt humoristiskt. Väl vid hotellet släpper han till slut ut oss, vi slänger till honom 300 och han gör ett sista aggressivt utfall mot personen i framsätet.
En helt normal kväll i Bangkok med andra ord...
I övrigt så var Thailandsresan hmm ganska lugn. Det vart en hel del fotande på de olika öarna vi åkte till, så jag återkommer med nya modellbilder lite längre fram.
Vi åker tillbaka mot Cabarete, kite- och vindsurfarnas Mecka. Solen steker och vi har inget rum bokat där vi kommer gåendes med våra för tunga ryggsäckar. En vänlig typ på stranden hjälper oss hitta ett billigt rum. Han säger ett högre pris till oss än det egentligen kostar och tar mellanskillnaden själv. (Man borde kunna prata spanska)
På kvällen hänger vi på en utomhusrestaurang vid stranden med franska snygga kypare som serverar allt utom husets vin ("nej nej snälla beställ inte det av mig, det har så otroligt dålig kvalité"). Bokar nytt all inclusive via nätet i puerto plata, dit vi åker nästa dag. Tar en tur med häst och vagn från stora vägen till hotellet. Hästen är så trött i värmen så den håller på att snubbla flera gånger. Halva hotellet är nybyggt och fräscht så därför är det tydligen okej att kalla det 4-stjärnigt. Vi äter lunchbuffé i vad som ser ut som en stor skolmatsal med starka lampor. Folk omkring oss vid borden ser lätt deprimerade ut och någon säger att de "tyvärr" bokat in sig i 2 veckor här och inte har någon möjlighet att byta hotell.
Vår utsikt från balkongen skyms av en stor generatorpark som andas ut rök och låter illa hela natten. Låset till vår dörr är sönder och maten slut i buffén. (Tack och lov får vi nästa dag ett bättre rum) Gratisdrinkarna i baren smakar likadant men har olika namn. Underhållningen på scenen ikväll går ut på att dra upp tjejer ur publiken: "Okay and now pretend that you are a cleaninglady and that you are cleaning a room!" Hög klass.
När vi står nere vid baren och är allmänt småkinkiga så träffar vi på ett gäng galna kanadensare som vi hittar på hyss med resterande dagar. Kanadensarna är ivriga att åka till sverige och kolla in alla svenska tjejer (som de är helt säkra på ser ut precis som jag). Två av dem är bröder, de känner "the Olsen-twins" och jobbar i reklambranschen.
Vi lär dem spela ölspel innan vi förflyttar festen till ett stort disco bortanför hotellområdet. Vi lyckas få DJ:en att spela vår musik och kvällen är räddad. Resterande dagar spenderas på stranden. Får syn på en lustig person som skulle kunna vara advokaten i "Fear and loathing in Las Vegas" och stalkar honommed min kamera. På kvällen blir det utgång med kanadensarna som ideligen önskar Erik Prydz låtar. Sista dagen får jag en avskedspresent i form av nån typ av matförgiftning efter frukostbuffén. Jag får ju skylla mig själv eftersom jag såg att det satt fåglar och åt av brödet föregående dag men är man hungrig så är man... Vi säger hej då till kanadensarna och sätter oss på planet som tar oss hem till kylan och Sverige...
Vi tar en Gua gua till Rio san juan. Gua gua är en typ av van med plats för cirka 11 personer. Det är dock lagligt att ta 32 passagerare vilket säger det mesta om bekvämligheten med att resa på detta sätt. Men billigt är det. Hittar ett rum med havsutsikt för 100 kr/pers. Billigt! Balkongen kantas av skyddande glasbitar och taggtråd.
Människorna i det lilla samhället stirrar, ropar och visslar när vi kommer gåendes men de verkar vara en mycket trevligare stämning här än i exempelvis Cabarete. Om dagarna tar vi oftast en gua gua till någon av de närliggande stränderna och fotar och badar.
"Ryska maffian" i rummen bredvid oss har dagligen en stadig trafik av prostituerade strömmande till och från sina rum. De är inte direkt tystlåtna av sig och behöver de något i baren går de och hämtar det själva utan att fråga. Han som mest liknar nån typ av obehaglig indrivare - storväxt, rakad och ärrig - ger mig uppskattande blickar med sina små grisögon från sin matplats. När polisen gör ett oväntat besök på hotellet lämnar de diskret sina orörda mattallrikar och går hastigt in på rummen för att gömma undan sitt knark och sina vapen och snuskigt stora mängder pengar.
Hotellägerskan berättar att hon måste betala polisen för att inte råka ut för "problem". På kvällen går strömmen när vi sitter ute på terrassen och det blir kolsvart. Ryssarna utstöter någon typ av vargylanden från övre plan. Efter en stund kommer en vakt med en ficklampa och nån typ av enormt vapen på ryggen för att påbörja sin nattliga runda. Vi känner oss genast MYCKET säkrare.
En död ryss hittas på badstranden nån km bort. Nån säger att han var ute vid klipporna och surfade onykter andra att han var där och simmade eller att han fått skallen krossad mot en sten. Mystiskt. Vi får lite nya vänner som hänger på Playa Grande och jobbar som försäljare m.m. En av dem är en 30-årig surfare och har varit gift 2 ggr. Han säger att det är svårt att hålla sig till en kvinna när man kan få precis vem man vill. Jag frågar om han träffat nån haj nångång när han vart ute och surfat men han menar att han är den enda hajen här i krokarna och frågar om jag är gift...
Alla ryssar utom en lämnar hotellet. Han tillbringar resten av tiden på sitt rum med 2 påsar ananas och en säck med nachoschips.Vi åker ut och tar en del bilder på en nästan öde strand innan vi åker tillbaka till playa grande. Någon tycker att vi inte borde åka till ställen där det inte är några folk eftersom vi då är ett lätt byte för rånare. Vi lyssnar inte till deras råd utan tar redan nästa dag en Guagua till en ännu mer avlägsen strand. Tyvärr så släpper de av oss på fel plats och vi får gå igenom ett mindre samhälle för att kunna ta oss till den nästan öde stranden som visar sig vara ganska fin och folktom med höga palmer. På ena sidan har man någon typ av kyrkogård med massa gravstenar intill havet. Blir lämnad ensam en mindre stund och det kommer en last med urinvånare som börjar ropa och vissla. Jag får ett anfall av dövhet och går ut och badar. Obehagligt. Åker tillbaka till hotellet och fotar mot solnedgången.
I Sosua tar vi in på ett fint litet hotell som ligger på en klippa ovanför havet. Fotar en del och kollar in lite stränder innan vi nästa dag beger oss av till ett nytt all inclusive hotell en bit utanför Cabarete.
På stranden finns det mest kitesurfare och krabbor. De flesta hotellgästerna hänger vid barerna och kring poolen. Beställer supergoda rosa shakes.
Sammanfattningsvis så blir vi lurade av taxichauffören. Städerskan (?) stjäl min blå klänning och istället för att ge oss växel tillbaka så river människan i receptionen en sedel mitt itu. Aningen märkligt ställe.
Efter att ha spenderat över 12 timmar på ett flygplan vill man inte att det:
Ska regna när man kliver av planet
Att en taxi till hotellet ska kosta 85 dollar
Ha för lite kläder på sig utanför flygplatsen då man tydligen - trots den fuktiga värmen - av många anses vara prostituerad om man har shorts och linne på sig.
Efter en del taxiåkande hamnar vi på ett All inclusive hotell i Luperon. Vi spenderar de närmaste 2 dagarna med buffémat och ett gäng gratisdrinkar. Vid frukosten kan man roa sig med att mata påfåglar med croissanter, de verkar vara väldigt hungriga de där monsterfåglarna...
Sammanbitna vakter med vapen vaktar ihärdigt sandstranden och skyddar turisterna mot de fasansfulla invånarna i närliggande byar.
Vi hinner även med en del fotande på stranden i regnet med ett lånat paraply. Innan vi åker vidare längs kusten ned mot Sosua.
Enligt en undersökning gjord av LO är det fler än 500 000 barn som inte har något sommarställe att fly till under sommarens heta dagar. Dem är det synd om. Själv hör jag dock inte till något av dem barnen. De senaste dagarna har spenderats vid en falurödfärgad stuga intill en stor sjö där det var jordgubbar, bad, solande och grillning på schemat. Det hanns även med en kortare fotosession.
Under den gamla våningssängen inne i den röda stugan finns en kartong som innehåller en dammig bunt med sönderlästa tidningar, som lämpar sig för läsning på bryggan. Där hittade jag bland annat ett gammalt nummer av "Min häst" som innehöll en ganska lustig efterlysning.
Jag har varit på besök i vårens och kärlekens land. Vi åkte 6 pers till London en regnig torsdag. Anlände kl 3 på morgonen och kvarterade in oss hos våra vänner i ett hus med 150 invånare. Ute i trädgården växte grönt gräs och palmer och i en spegelblank damm, bland de rosablommande träden cyklade 30 år gamla fiskar omkring och tarvade på vår billiga cider. Helgen bestod bl.a. av musik dygnet runt, festande, shopping, en suicide bomber-tröja, ett rånförsök, och lasagne från Liedl.
Det var inte glamouröst på något sätt men det var äkta!
De sista två dagarna av vår Thailandsvistelse gör vi Ao nang.
Vi drar ut till en ö med vit sand och palmer. I buskarna har en misstänkt stor ödla tagit livet av en fågel, fjädrarna yr och vingar ramlar av. Han flyr för livet från mordplatsen när han inser att vi sett hans illdåd. En grå krabba, vars identitet jag valt att hålla hemlig, är medvittne till händelsen.
Dagen spenderas med diverse suspekta poseringar framför kameran och solbadande. Innan jag vet ordet av är vi återigen på fastlandet. Lite rödare. Snart har den sista bananashaken druckits upp och det är bara resan till flygplatsen kvar. Hemma
väntar några ledsna rester av julskinka, halvätna chokladkartonger och en stor mängd snö på vår ankomst.
Julafton kunde möjligtvis ha fått en finare start. Klockan 05.30 äntrade vi katamaranen - ett mycket fint ord för helvetet. Denna skulle föra oss ut till Koh tao. På grund av de höga vågorna förlängdes dödsrullningarna med en timme. Folk låg på relingen och hulkade redan efter 5 minuter och så pågår det. I en evighet. "And so this is christmas I hope you have fun" sjunger någon retig typ inifrån mitt huvud. Solen är återigen en i gänget när vi hyr en moppe och förflyttar oss i halsbrytande positioner till en nästan öde strand långt bort vid horisonten. Här leker vi med krabbor, fotar och badar större delen av dagen. På kvällen blir det mysig julmiddag på stranden med fyrverkerier, trerättersmiddag (utan ris!) och julklappar. Eldpärlor seglar förbi oss, upp i rymden till minne av tsunamioffren.
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Efter ett hett tips från en dam på vårt hotell i Hua-Hin begav vi oss med ett tåg ner till Pratchuap Khiri kahn.
Vi möttes av utrop som "White people!" och storögd förvåning av samhällets invånare. Detta bemötande, samt att Skyltarna var skrivna på thailändska gav oss en hint om att vi var ganska ensamma om att turista här.
Utanför vårt lyxhotell- vilket innebar att det nästan hade varmvatten, låg en trasig grön hund och varnade oss för
pudeln med stickad tröja.
Från vår balkong intogs bacardi med för mycket blå färgämnen, i samklang med de bruna vågornas pulserande självmordsdans mot betongpiren.
Vi hyrde en blå motorcykel och gasade iväg i överljudsfart mot naturreservatet 5 mil bort. Vägen ringlade fram bland de röda bergen och vid havet låg
restaurangerna och stränderna öde, så när som på en
envis tysk som kämpade med ett tält mellan de vindpinade barrträden.
På vägen tillbaka gjorde vi ett stopp vid en by med fastkedjade elefantbebisar som vi
fick mata med bananer.
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Från Bangkok tog vi tillfället i akt att färdas med ett sött litet dieseltåg.
Jag underhöll vår vagn med tågrelaterade visor och kastade frikostigt ut mat till de hemlösa hundarna som trängs intill de fallfärdiga plåtskjulen längs rälsen, där det sägs att det bor människor.
Det mest intressanta Hua-Hin hade att erbjuda var inte en vacker strand, en strålande sol eller ens vettiga shoppingpriser.
Det var något så simpelt som ett berg, invaderat av apor i varierande form och storlekar.
Jag kände mig hemma och lekte "gömma bananen" med de små rackarna. De små liven poserade villigt och solade sig i blixten från kameran.
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Alla hotellrum i Bangkok är inte 5-stjärniga. Efter att ha nobbat erbjudandet om ett rum med mögelfläckar i taket som var större än (valfritt ord-men tänk stort), hamnade vi på ett annat hotell.
Vårt lilla rum hade utsikt mot en grå betongvägg belägen intill en starkt trafikerad korsning.
Hostande av avgaserna vaggades vi till slut till sömns av den ojämna trafikrytmen. Frukosten intogs på en mysig gaturestaurang och återigen badade våra liv i sol.
Varuhuset MBK - En shoppingfanatikers dröm - eller mardröm stod högt på dagsordningen. Trallandes "Jag vill leva jag vill dö i MBK" seglade jag runt bland våningarna och kassarna blev fler och fler.
Till slut ramlade mina armar av någonstanns på översta våningen bland de uppsminkade 10-åringarna som var där för att delta i en stor danstävling.
Förutom shopping och lite mer av den varan hann vi även med en simtur på några mil i den bruna floden.
Vår väg korsades även av en mycket underlig katt med misstänkt lång tunga.
(klicka på bilderna för att se dem i större format)
Solen firade vår ankomst till ön Koh Lanta och sjöng ljuva sommarvisor.
När mörkret föll över vår bungalowby, gled vi ner till stranden och intog oroväckande mängder gröna drinkar. Heta män med eldar underhöll oss, ackompanjerade av strandbarens blandband.
Nästkommande dag hade solen immigrerat och
regnvädret var ett faktum. Inne i byn med alla fiskrestauranger höjdes priserna på paraplyer och
regnkappor snabbare än en hotellhallick vid piren hinner säga "have place to stay?"
Vi bestämde oss för att följa med väderleksrapporten högre upp i landet. 15 timmar senare efter en otäck resa med VIP-buss hamnade vi i Bangkok.
(Minnesanteckning: Johanna, åk aldrig mer Vip-buss!)
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Roligt att du hittat hit! Jag är frilansande skribent, fotograf samt modell och skriver både om det som faktiskt händer och sådant som inte händer. Observera alltså att den här bloggen inte alltid stämmer överens med den s.k. verkligheten. Lämna gärna en bloggkommentar eller kontakta mig på nicemailsonly@gmail.com om du har några synpunkter. Trevlig läsning!
De sista två dagarna av vår Thailandsvistelse gör vi Ao nang.
Efter ett hett tips från en dam på vårt hotell i Hua-Hin begav vi oss med ett tåg ner till Pratchuap Khiri kahn.
stränderna öde, så när som på en 
Alla hotellrum i Bangkok är inte 5-stjärniga.
badade våra liv i sol.
Förutom shopping och lite mer av den varan hann vi även med en simtur på några mil i den bruna floden. 
Solen firade vår ankomst till ön Koh Lanta och sjöng ljuva sommarvisor.
