Morris och Romeo förbereder sig för en dagstripp till fjällen.
Morris väntar tålmodigt på de andra. 
På väg upp till fjället går de förbi vattenfallen.
Romeo aktar sig noga för att bli blöt.
Här vill man inte ramla i...
I skogen på andra sidan ån står det en björn som letar mat i en stock...
Efter 6-7 km i riktigt jävlig terräng är de äntligen framme vid fjället.
Romeo tar en paus efter den krävande promenaden.
Uppe på fjället...
Morris äter upp en ren...
Romeo kollar in...
utsikten.
Dags att gå hem igen, över myrar och genom björnskogen...
Äntligen hemma! Romeo springer den sista biten hem till stugan.
Ibland så tycker jag det är kul med Photoshop, jag sitter där och leker gud och förändrar världen och dess invånare efter eget tycke och smak, ja det är helt klart min melodi. Självklart måste jag ju visa upp några bilder som låg och skräpade när jag gjorde min "lilla" hårddiskrensning...
(Sista bilden kommer från SXC, de övriga är tagna av mig, i Thailand.)
Före Efter
Före
Efter
Före
Efter
Detta tidsenliga inlägg skrev jag för ett år sedan:
THURSDAY 17 MAY 2007 - 12:47
Jag måste väl erkänna att det inte sett så ljust ut på bloggfronten här de senaste veckorna. Jag antar att det främst beror på mig själv även om jag hemskt gärna skulle vilja ha någon annan att skylla på.
Har en del inplanerade plåtningar framöver så snart kommer det troligtvis dyka upp lite nya kort på mig här i krokarna!
Under tiden lämnar jag er med några av de mästerverk som jag själv har producerat. Jag kallar dem "Palmer utan skugga" och "Den döende solen".
Eftersom jag är så poetisk.
Enjoy!
Edit: Lägger till några bilder producerade under senaste veckan...
Här får ni lite manlig kärlek från Thailand att suga på fram tills nästa inlägg...
Idag fixar jag lite Thailandsbilder. Fina minnen sköljer över mig från dataskärmen...
Jag sitter där bak på motorcykeln vi ska åka och bada, fåglarna kvittrar, solen skiner inga sura miner osv. Allt är perfekt. Sen får jag för mig att pressa benet mot avgasröret som inte fanns där nyss.
Oj men vad skönt. En gång till! Brännskadan är ett faktum.
Byter till en barnsäkrare fyrhjuling som man bara inte kan bränna sig på om man inte riktigt gärna vill.
Sedan återgår jag till badandet som om inget har hänt.
Tufft.
Vi har bara känt varann två dagar men redan nu vet jag att han är den rätta.
Jag kände det redan då jag såg honom första gången på nätet.
När vi träffades på riktigt visste jag att jag haft rätt.
Han började flirtigt fota mig och våra ögon möttes oavbrutet. Han fick mig på fall direkt.
Han är så stark, flexibel, fokuserad och lyder min minsta vink.
Vill jag ha det hårt så ger han mig det, vill jag ha det lite softare så är det inte heller några problem.
Det bästa är att hans största fysiska attribut går att få ännu längre om man tröttnar.
Hans underbara namn är Canon.
